En tung vecka
Veckan började bra. Måndag 04.30 kom taxin och hämtade mig. En stackars Arboga-taxi som fått gått upp mitt i natten. Men det är väl sjukresor i ett nötskal. Vi ska ha miljövänliga bilar, men att skicka bilar över hela länet är tydligen helt ok. Den diskussionen
tar vi en annan gång. 06.30 var vi framme i Uppsala. Klockan 7 fick jag komma in på ett rum och en sköterska skulle snart komma och fixa till mig inför operationen. Klockan 11 kom hon. Klockan 13 var jag på uppvaket och allt var klart. Resultatet
blev två små hål, och metastasen på levern var borta.
Blev kvar över natten på grund av att jag varit sövd. Halv 9 kom läkaren och sa att jag fick åka hem. 10 över 9 kom taxin och jag var på väg hem. Onsdagen blev också en sjukhusdag. Dock inget allvarligt. Besök hos bästa Ismira, min stomikontakt. Allt
såg bra ut. Sen ett besök hos fysioterapeuten. Fick tips om hur jag bäst förbereder mig inför resten av den här resan. INTE träna magen. Lite frustrerande, men det är bara att bita ihop.
På torsdagen var jag helt slut och gjorde inte en släng. Vilket inte var så bra. Gör man inget så kommer tankarna. Och tankar tar alla möjliga vägar. En sak åtgärdad, men resten då. Hur länge skulle jag behöva vänta på röntgen? Och när skulle operationen
bli? Skickade ett meddelande till min Kontaktsköterska i Västerås och frågade om remissen för röntgen hade gått iväg. Och det hade den. Och de hade fått ett datum. Den 9 maj blir det röntgen i Uppsala. Det datum som var det preliminära datumet för
min operation av tarmen. Vilket betyder att operationen är framskjuten. Suck!
Fredagen var också en tung dag. Begravning. Aldrig trevligt. Hatar verkligen att en människa inte får fortsätta att finnas till. Det som skilde den här begravningen från andra begravningar som jag har varit på var att inramningen var så otroligt personlig.
Kan inte förklara hur men det var bara vackert.
Det var så många tankar som for genom huvudet när jag satt i kyrkbänken. Varför hit, varför dit, varför och varför???
Efter begravningen hälsade jag på vänner som också har fått cancer i släkten. Att prata om cancer visar att denna jävla sjukdom är så otroligt vanligt. Varje år får över 60 000 personer i Sverige ett cancerbesked. Det betyder att varje dagen får 190
personer ett cancerbesked. Varje år får ca 6 800 personer tjock- eller ändtarmscancer. Det är den fjärde vanligaste cancerformen i Sverige.
På kvällen var migränen ett faktum. Och det fortsatte på lördagen. När man inte kan göra något så kommer tankarna. Dessa jävla tankar. Hoppas verkligen på en bättre vecka. Ska träffa min läkare på onsdag och då hoppas jag att hon har en planering framåt.
Puss, kram och nyp i stjärten