Ett steg tillbaka... ?
Ett steg tillbaka... Till vad? Ja den som det visste.
Men ett steg i taget säger man ju. Det hände en sak dagen efter förra inlägget. Jag hade bokat klippning hos bästa frissan Eleganze Hair i Fagersta. Att inte ha klippt sig på ett år märks ganska bra, även om jag för det mesta hade det uppsatt. Frissan hade en elev från frisörlinjen och denna tös skulle ta hand om mitt slitna hår. Jag har länge varit sugen på att klippa mig kort, men min fd kära hälft tyckte om att jag hade långt hår, så eftersom han är fd så kunde jag göra vad jag ville. En annan sak som jag har funderat på ännu längre är att donera mitt hår till peruker till de som har förlorat håret på grund av sjukdom, men jag har alltid haft någo form av behandling i håret så det har inte gått. Frågan nu var bara om håret var tillräckligt långt för att donera. Frissan kollade och minimilängden var 30 cm. Mitt hår var 40 cm. PERFEKT.
Denna stackars frisörelev fick alltså helt plötsligt ta tag i en donation. Och det är inte bara. Det ska tvättas på ett visst vis, torkas och flätas. Sen var det dax för saxen. Frissan frågade tre gånger om jag verkligen var säker på att klippa kort. Det var jag. Och jösses va bra det blev. Och dessutom kommer någon förhoppningsvis må lite bättre i en peruk med mitt hår.
Efteråt uppstod ett nytt problem. Potioneringen av schampoo och balsam. En viss skillnad på åtgång med långt hår och kort hår. Och numera gör jag killduschar. Duschar på max 7 minuter, Häromdagen stod jag i duschen och undrade om jag hade glömt något, det hade ju gått så fort att duscha.
Sjukhusbesöken får vi ju inte glömma. Hur skulle det se ut. (Då hade det varit MÅNGA steg i rätt riktning). Patalogen i Uppsala tog verkligen tid på sig med min krukväxt. Jag hann med en magnetröntgen av min lever innan vi fick något svar. Det intressanta först. Tumören dom tog bort var 18,6 x 16 x 6,5 cm i storlek. Ingen liten sak. Inte undra på att den kändes precis innan operation. Det mindre intressanta är att läkarna såg något på levern precis i anslutning till området där de brännde bort metastasen jag hade där. "Det" var 8 mm i storlek (vilket i min sjukdomsvärd är ganska litet. Riktigt sjukt att jag känner så. Egentligen). Men dom kan inte bestämma vad det är. Så rekomendationen från Uppsala var att avvakta till nästa röntgen om 2 månader och se om de blir klokare då. Tråkigt men å andra sidan har dom fått bort den förra så då kan de få bort den här ockjså. Men då blir det med GOD säkerhetsmarginal.
Jag fick en remiss till Bröstenheten Kirurgi av min läkare. Jag är så trött på att trampa på tuttarna så fort jag inte har behå på mig. Skämt å sido. När dom opererade i Uppsala så tog dom bort min navel. Magen ser lite annorlunda utan navel. Så förhoppningsvis kan jag få en ny navel. Då tänkte jag lite utanför boxen (jag har hört att man ska göra det ibland) så jag vill ha en navel med snörning som en del skor har.
Då kan jag justera midjeomfånget om jag har ätit för mycket eller om jag ska på galamiddag och behöver en getingmidja. Perfekt tycker jag. Får se var läkarna säger.
Kvinnoklininen var en lite grej för sig själv. Dom hade ingen aninga om hur de skulle göra med mig. Jättekul. Eftersom det är relativt tätt inpå operationen där de tog bort äggstockarna så vet dom inte om jag har kommit in i klimakteriet än för den saken, Dom vet inte om jag kommit in i klimakteriet på grund av min ålder. Dom vet inte vart symptomen jag har härrör ifrån så dom vet ingenting. TYP.
Det betyder att jag ska gå och vänta ca 6 månader på att någonting rätar upp sig eller kroknar helt. Jättekul.
Nu till något något betydligt roligar. Den 20 mars 2023 var det datum som mitt liv förändrades. Det var då jag kom in på Krirurgakuten i Västerås med ONT i magen. Då fanns det en läkare som heter Louise där som jobbade som AT- läkare. Hon skrev remissen till akutröntgen till dagen efter då dom upptäckte fanskadet. Jag tror fasst och full på att om man gör ett bra jobb ska man ha beröm för cdet ocg uppskattning. Det är lätt att arbetet går på rutin utan att man tänker på VARFÖR ska jag göra det här, eller det går snabbare om jag INTE gör det här. Alla jobb görs av en mening. Om man inte vet varför man gör en sak så måste man undersöka det. Och vad händer om jag inte gör det. Men Louise (med hjälp av någon handledare skulle jag tro) gjorde det lilla lilla extra för mig. En akutremiss till röntgen förändrade mitt liv. Vad hade hänt om hon inte skickat remissen??
Sagt och gjort och myckte undersökande och konstika blickar och rågor fick jag tag på Louises chef som pillade in mitt besök i Louises fulla tidbok. Hon kom och ropade upp mig och sa att vi skulle gå in på hennes rum för det var mindr folk än i matsaken. Men jag sa att matsalen blir utmärkt. Blickarna på resterande personal var lite frågande. Jag började berätta om varför jag var där. Och att Louise hade gjort det där lilla extra som förändrar en annan människas liv. Sen fick hon en bukett tulpaner och en liten pin.
Jag kommer att vara evigt tacksam för det lilla Louise gjorde,
Jag har funderat på (med hjälp av kurator) varför det är som det är och varför det blev som det blev. Elektrikern i huvudet håller på att jobba hijäl sig med alla kortslutningar som uppstått och han börjar få ordning på saker och ting. Visst vlir det en och annan kortslutning ibland men de är inte lika långvariga som förut. Tankarna på att det är jag som styr mitt liv har fått övertaget över vad alla andra vill att jag ska göra eller vara. Och alla andra får göra det som de tycker är bäst för dom. Ingen annan vet vilka alternativ jag har, vilka alternativ jag tycker verkar lovande och ingen vet vad jag vill satsa på och siktar på. Det är bara jag som styr den skutan. Vill någon annan styra så blir det att gå på plankan ner till de andra hajarna och pirajorna som livnär sig på andras misslyckande. Om man inte gör några misstag så gör man förmodligen ingenting alls. Och jag tror att jag hellre misslyckas än att inte göra någonting.
Ja just jag. Höll på att glömma en sak. Imorgon börjar jag jobba ingen efter mer än ett års frånvarande från Taxi Fagersta. Visserligen är det brar 2 timmar om dagen men det blir två timmar med mina underbara, muppiga, egensinniga, envisa, tjurskalliga, vrånga, kollegor som inte har hört talas om filter ens på film. Och dessutom får jag träffa våra underbara kunder igen. Jösses vad jag har saknat dom.
Imorgon blir en supertoppen underbar dag.
Puss, Kram och nyp i Stjärten. Och var rädda om varandra