Hervards helvete blogg.se

Efter förra inlägget hade jag ju röntgentider kors och tvärs. Och det visade sig att det dom såg på förra röntgen av levern, något precis i utkanten av där dom brände bort metastasen, inte syntes på den här röntgen, Jippi eller inte, Det hade tillkommit en 6 mm någonting på levern. Och sedan såg de något på en lunga men det tror dom är sviter efter för mycket syre under senaste operationen. Men det blir nya röntgentider i september och oktober, Så jag håller tummarna igen då. 

 

Den årliga träffen med tjejerna saknade en av oss som hade farit på semester. Men som alltid så känns det som om vi aldrig har varit ifrån varandra. Sådana vänner gör verkligen livet värt att leva. Vi har bokat in nästa års träff och jag ser verkligen fram mot det. Min absoluta bästa vän kom på att i december har vi varit vänner i 40 ÅR !!! Känn på den ni !!! Och hon står fortfarande ut med mig. 

 

I juni var det 13 år sedan min pappa gick bort. Jag tror att saknade blir värre med tiden- Det kan ju vara så att jag har behov att, ibland inte vara den äldsta i familjen för en gångs skull. Att veta att det finns någon som har min rygg oavsett vad som händer. 

Igår önskade jag att pappa hade varit med oss. Jag och två vänner var till Grängesberg, först på historisk racing med riktigt gamla bilar och motorcyklar, Att tänka tanken att barnens farfar inte tog bil-körkort förens på 60-talet ióch sjutsade runt barnens farmor på mc ör en svindlande tanke. Hur mc-förare susade runt på Hedemora TT med dessa maskiner. Det är en riktigt frän tanke, Men det absolut bästa med gårdagen hände på Motormuseumet i Grängesberg, Dom hade en maskindag. Och där fanns en likadan grävmaskin som min pappa hade, en Åkerman 575. En linmaskin. Tanken slog mig när dom grävde med den att det var inte särskilt effektivt och snabb. Men jämfört med dåtidens alternativ som var att gräva för hand så var det nog en enorm effektivisering. Min pappa älskade Åkerman, Det tindrade i hans ögon när han berättade om olika arbeten han hade gjort. Och för någon dag sedan poppade det upp ett minne från Facebook, ett kort på mig när jag står i en av pappas maskiner, en Åkerman 575. Och naturligtvis fick det bli ett kort i maskinen. Hjärtat blir alldeles varmt av minnen.