Någon gång ska vara den första
Idag hände det som jag absolut inte var beredd på.
Jag var på ett möte på Skinnskattebergs Kommun med min ex-make. Det var vi två och en tjänsteman. Det kunde ha varit fler men i dessa coronatider tycker jag inte att man ska samlas mer än nödvändigt. När jag går in i mötesrummet sätter jag på mig ett munskydd. När vi satt oss får jag frågan från tjänstemannen om jag är orolig för Corona eftersom jag har munskydd. Jag sa att munskydd har jag för att skydda andra i första hand. Det är väl därför vi ska ha munskydd till exempel i kollektivtrafiken. Munskydd skyddar andra om jag är smittad utan att veta om det. Då sa tjänstemannen att hen var vaccinerad så för hens del så var det ok. Till saken hör att på min ex-makes jobb så har de nyss smittspårat för att det fanns medarbetare somvarit i kontakt med personer som har covid-19. Och dessutom är mitt ex i riskgrupp.
Jag kanske är helt fel, men är det inte så att coronasmittan ute i samhället ökar? Och varför ökar den? Jo människor tänker inte längre än näsan räcker.
Jag har absolut inte någon lust att bli smittad av covid-19. Jag försöker att inte vara i närheten av individer som jag inte känner. I mitt jobb är det väldigt svårt att hålla avstånd men betyder det att jag ska skita i att hålla avstånd och bära munskydd i möten med andra utanför min taxi?
Någon gång ska vara den första. Men förvånad är jag inte. Människor går och handlar som vanligt som om ingenting försegår runt om kring oss.
Det possitiva idag är dock att individer 50 år + kunde sätta upp sig på återbudslista för vaccin. Hoppas att det går fort att få en spruta. Så himla trött på detta.
Puss, kram och nyp i stjärten för idag. Kram