I jul- och nyårstider tider brukar det blickas tillbaka på vad som har varit under det gångna året. Har man börjat tänka tillbaka är det lätt att fortsätta bakåt i tiden. Jag brukar så här års hamna 11 år  tillbaka, till 2010. Det var då min älskade mamma gick ur tiden, alldeles på tok för tidigt. Det var början på en resa som har blivit fantastisk. Men i början var den allt annat än fantastisk.

 

I november det året blev jag sjukskriven, den berömda väggen trllade över mig, mamma fick sin lungcancerdiagnos och beskedet att hon inte skulle leva till jul blev för mycket för min far som fick en hjärtinfarkt (den första av många skulle det visa sig). För att kunna hantera detta, började jag gå hos en terapeut och fick prata, prata, prata och prata. Hon ställde många kluriga frågor som startade en process i huvudet på mig.

 

Mamma dog mycket riktigt före jul, den 19 december på Köpings lasarett, bara 66 år. Sköterskorna ringde och sa att det skulle vara slut snart. Vi kastade oss iväg men hann tyvärr inte fram. 5 minuter från sjukhuset ringde de och sa att vi inte behövde skynda oss mer. Det blev en dyster jul, men vi kom igenom den också. 

 

Jag fortsatte att gå och prata och nya funderingar poppar upp i huvudet. Våren kom, med pappas hjärtinfarkter som nästan avbytte varandra. Den 17 juni dog min älskade pappa. Till skillnad från när mamma gick bort, hann vi tillbringa mycket tid med pappa innan det var dax. Med pappa var det inte lika svårt när han gick bort. Han var 80 år, då är det ok att dö. Men vid 66 års ålder är det inte ok att dö. 

 

Funderingarna i mitt huvud hade tagit form och i slutet på juli samma år bestämde jag mig för att skiljas från barnens pappa. Inget roligt beslut, varken för mig eller för barnens pappa eller barnen. Men att stanna för barnens skull var inte aktuellt även om det blev en otroligt jobbig tid. Tankar på om det var rätt beslut, hur ska barnen klara av det och hur ska jag klara mig ekonomiskt snurrade mer än miljarders varv i huvudet. Och till råga på allt hade jag bestämt mig för att byta karriär, från trafiklärare sen 15 år till något annat. Vägen dit var allt annat än rak.

 

Pluggande på Komvux blandat med barn varannan vecka gjorde att jag hade fullt upp. Pluggandet skulle i början leda till en apotekarutbildning, men blev en sjukgymnastutbildning på vägen och hamnade till slut med en beteendevetarutbildning på högskolan i Västerås. Dock har jag inte blivit klar men det finns på min "Bucket-list". Men på vägen har jag fått MASSOR av erfarenheter. Jag har jobbat på ett ungdomshem, ett LVM-hem (Lagen om vård av missbrukare), på rättspsyk och ett fängelse. Att få en liten förståelse för hur andra människor har det och hur det tar sig uttryck är en ynnest. Jag önskar att fler människor fick uppleva det jag har fått göra på mina olika jobb inom den speciella vårdsektorn som tvångsvård är. 

 

Den upplevelsen tillsammans med kunskap om våld i nära relationer har gett mig styrkan att inte ångra vad jag har gjort för min egen skull. Kontroll och missbruk är inget NÅGON I HELA VÄRLDEN ska behöva utstå. Och jag vet nu att jag gjorde rätt när jag har gjort förändringar i mitt liv. 

 

 

En taxi-legitimation blev ännu en ring på vattnet. Älskar mitt jobb, att träffa alla möjliga människor och köra bil. Nästa ring på vattnet tog mycket funderingar i anspråk, att starta ett eget företag. Men det blev en ring till slut. Egen taxibil. 

 

Som soluppgången över mina ringar på vattnet så har jag en särbo som är allt annat än kontrollerande eller har något missbruk. Han är en man som stöttar mig och pushar mig. Han älskar mig för den jag är och vill inte förändra mig på något vis (ja möjligtvis att jag snarkar då). Trodde aldrig att jag skulle få uppleva det. Eller att jag var värd det. Vissa saker ger inte bara ringar på vattnet utan även tryckvågor som går på djupet. Ibland riktigt djupt.

 

Det är inte slut på mina ringar på vattnet. Vilka nya ringar som kommer att uppstå vet ingen, men man kan alltid hoppas. Trotts att hela min värld vändes upp och ner i november 2010 kommer ringarna att fortsätta och ge upphov till nya ringar. Vilka ringar det blir återstår att se. 

 

Var rädd om dig. Det finns bara en av dig.

 

Kram