Det där med att ta ansvar.
När jag läste boken som Malin Blom har skrivit om hennes vög tillbaka från en svår hjärnskada började jag fundera på hur vi människor fungerar. Malin blev påkörd av en rattfyllerist när hon cyklade på väg till en kompis födelsedagsfet. Rattfylleristen smet från olycksplatsen.
Vad är det som får en person som har kört på en annan människa att inte stanna och ta ansvar för det hen har gjort? Jag förstår det där med alkoholpåverkan eller drogpåverkan, men just det där att inte stanna.
Överallt i samhället händer det saker som ingen vill kännas vid. Till exempel att man kör på en annan bil på en parkeringplats eller på jobbet när något går sönder. Ingen har gjort det men ändå har det hänt. Eller när någon, som kanske har gjort något, inte talar om sanningen om varför hen har gjort det. Vilka mekanismer ligger bakom detta beteende?
Ett problem som brukar dyka upp när man inte sa sanningen från första början är att man måste komma ihåg vad man sa. Jag har så dåligt minne så jag kommer inte ihåg vad jag har sagt tidigare. Sanningen gör ont men den gör mindre ont än att man inte förtjänar sanningen. Och jag har lärt mig att det finns inget bra tillfälle att säga det där jobbiga. Det kommer att bli jobbigt oavsett när man säger det. Men att då dessutom dra till med en lögn gör det bara annu sämre.
Att se på en person om hen ljuger eller inte är väldigt svårt. Man kan titta på kroppsspråket men det kan spela en spratt beroende på situationen. Tänk att ni sitter på polisstationen och ska bli förhörda. Sjävklart är man nörvös. Om polisen då tittar på beteendet och litear på ert kroppsspråk så kommer ni att anses skyldiga. Därför använder polisen andra tekniker. Till exempel att få den misstänkta att berätta samma sak om och om igen utifrån olika vinklar. Om man ska berätta samma sak flera gånger och har ljugit så kommer man att försäga sig, aven om det gäller små detaljer.
Även i vardagslivet märks det om en person inte är helt sanningsenlig just på de små detaljerna. Så det enklaste är väl att vara uppriktig om något har hänt så att man slipper krånglet med att komma ihåg detaljerna. Och att komma ihåg att varje gång en liten lögn kommer fram så gör det ont och att förtroendet för personen urholkas på samma sätt som en sten som utätts för droppande vatten.
Puss, kram och nyp i stjärten och var rädda om varandra.
